Ut med den naiva teknikoptimismen – in med optimistisk teknikrealism

I gårdagens DN läser jag att “Det stora hotet mot klimatarbetet är i dag inte förnekarna utan de naiva teknikoptimisterna.”
Set får mig att tänka till och det gillar jag!

Den naiva teknikoptimismen

Den som skriver detta är Fredrik Wikström, docent i miljö- och energisystem, så han kan ju onekligen en del om ämnet. Han menar också att “Det som hindrar samhället från att gå från insikt till handling är i dag snarare den naiva teknikoptimismen”.

Så vad betyder då detta? Den naiva teknikoptimismen definierar han som en tro på att tekniken kan lösa klimatproblemen utan väsentliga förändringar i samhällsstrukturer och livsstilar.
Jisses, tänker jag – inte kan väl någon tro att teknikskiften räcker för att klara de utsläppsminskningar som krävs? Eller? Tror du det? Kommer vi att kunna fortsätta konsumera som vi gjort de senaste decennierna? Resa på samma sätt, äta…
Igår fick jag (av forskare på RiSe) förklarat för mig hur långt vår svenska skog skulle räcka som flygbränsle: inrikesflyget under ett år. Biomassan räcker alltså inte till alla behov som finns.

Fredrik Wikström är duktig på att förklara hur det funkar: “De naiva teknikoptimisterna bortser gärna från tiden det tar att genomföra teknikskiften. Ny järnväg tar flera decennier att bygga. På samma sätt tar en övergång till batteribilar längre tid än vad de flesta inser./…/ För att inte den energikrävande batteritillverkningen eller laddningen av bilarna ska orsaka fossila utsläpp krävs dessutom en gigantisk utbyggnad av sol- och vindkraft. Förutom att processerna tar lång tid och kräver stora ekonomiska investeringar genererar de under uppbyggnadsfasen stora mängder klimatpåverkande utsläpp.”

 

Optimistisk teknikrealism

Vi kan inte utgå från att bara ny teknik är lösningen på klimatfrågan. De lösningarna är inte här än på länge och vi måste förändra nu.
I artikeln förespråkar Fredrik Wikström effektivisering av det som redan finns, att utnyttja detta smartare.  Fram för optimistisk teknikrealism.
Superintressant, eller hur?!

Läs hela artikeln här om du är prenumerant. Är du inte det så kontakta mig, så kanske jag kan hitta på något kreativt sätt att dela.